Thinking

Sitter i min ensamhet och funderar. Funderar på hur det skulle kännas att vara normal. Att kunna andas normalt utan att behöva ta medicin varje dag. Jag vet inte hur det känns och kommer aldrig att få veta. Går bara runt och undrar. Och att kunna vara med en massa djur, exempelvis katter en hel dag. Jag kan tänka mig att det känns "normalt", vad nu det är. Att kunna ligga o mysa med en hund utan att få utslag för varje gång. Aldrig behöva tänka på vem man kan vara hos och inte. Att inte känna - Nej men dit kan jag inte hänga med för jag kan inte vara med katten. 
Och jag tror heller inte att ni därute som aldrig kommer veta hur vi har det, kommer aldrig heller att förstå. Jag tror inte att man kan förstå någonting som man aldrig varit med om. Men jag skulle bara vilja känna den känslan, att kunna vara vart jag vill och göra vad jag vill utan att ta mediciner för att kunna göra något. Kunna gå en promenad utan att ta astmamedicin, hur känns det egentligen. Att bara gå utan att stå och flåsa efter varje backe. 
Och att jämt behöva betala en massa pengar för att vara normal, är det värt det? Ingen ska behöva betala för det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0